Nu var det dags att vara lite snabbdjup igen, det var ett tag sen nu, men det känns naturligt att med ny kropp kommer funderingar om hur det har varit och inte minst hur det kommer bli.
Jag är sjukt kärleksfull för tillfället, och egentligen vet jag inte anledningen men jag skulle tro att det har att göra med att i takt med att självkänslan växer så får jag lättare och lättare att släppa människor in på livet. Kanske är det sinnet som säger till att det var för länge sen. För det var det.... 

Det finns speciella människor som fastnar i sinnet, sådana som man lyckats hoppa över att uppskatta. När jag började fundera så kom jag på det, jag lyssnar inte på vad människor säger till mig, jag gör en egen föreställning - för att skydda mig själv....
Jag tror dock att det är viktigt att man säger till de där som spelar lite extra stor roll att de gör det. Man skulle vara sjukt ensam om ingen trodde på en. Kanske är det så att om man öppnar upp för något, så kommer det till en. Jag vet inte hur ni känner det, men jag vill bli omtyckt för den jag är på insidan, men inte minst för den insida som strålar ut och blir utsidan. Vissa ser det där och andra inte.

Ta hand om dina egna och var öppen för ny människor, jag tror man kan bli överraskad. 

"Nevermind, I'll find someone like you,
I wish nothing but the best for you, too,
Don't forget me, I beg,
I remember you said,
"Sometimes it lasts in love,
But sometimes it hurts instead" 


  

Snacka om att tisdag är veckans enda transportsträcka. Även om jag är "ledig" så känns alltid tisdagar som kassa dagar. Jag har en inlämningsuppgift siom ska in idag som jag borde renskriva... det är mycket man borde. Men varför sitter tummen så jävla långt in!? Jag blir less.....
Vad ska man göra då.... jag tror att benen ska få ta mig på en 5 kilometers runda. Om jag nu ska pallra mig runt vårrusets 5 km så kanske man ska börja träna... Äh vi ses, hoppas jag har nåt vettigt att säga då.

Jag fick sovmorgon idag, vilket var väldigt välbehövligt. Påsken har varit fantastisk men jag kan ju inte påstå att jag sovit bort tiden. Men morgonen började i alla fall med vägning, som alltid vill säga. Det var mycket positivt och jag har nu gått ner totalt 32,6kg! Mycket oväntat. Det har liksom bara smällt till här de senaste dagarna! Sen har jag ridit fina pållar under dagen, jag fick rida Hyazint då mamma lyckats vrida foten OCH knät på nåt konstigt vis... Men inte är jag ledsen för det, ju fler timmar i sadeln, desto bättre! Vi tog lite kort också och jag har suttit och jämfört med hur jag såg ut för 3,5 månad sen och det är ju inte klokt hur mycket som har hänt, jag är chockad! Men lycklig så klart! Tänkte bjuda på lite av dagens bilder här nedanför:

Åsså en fin liten Hyazint också!

...och jag och mams har redan hunnit göra stallet ochfixa klart grejerna inför dagens träning och klockan är ändå bara 08.55!!!?? Det kaallar jag onaturligt morgonpigg. Så jag får nog roa mig med ett mellanmål tills vidare. Vad ska man äta nu då!?

  

Alltså jag avskyr när jag blir så här.... det liksom kliar i kroppen av spänning och hormoner och grejer och jag får liksom inte utlopp för dem. Jag kör på i samma tugg var eviga dag och den där kliande känslan bara växer! Vad gör man åt det!? Jag tror att jag måste hitta något som gör att jag får en riktig urladdning, så spänningen försvinner och så jag kan koncentrera mig. Jag blir gaaaaalen! JAg längtar efter sommarfest och goda vänner, som jag längtar!

Jag vet inte vad som händer, kanske är det för att jg inte har nåt inbokat som det blir så himla tråkigt. Jag är ju van vid att ha fullspäckat schema alla dagar i veckan och i helgen har jag ingenting. Kanske är det det som gör att jag tycker allt känns trist!? Alla i min familj är på stan, så nu ska jag ta och pynta stallet inför påsk.... hoppas att resten av dagen blir mer livfull!

Tänk ändå på tiden då man kunde roa sig en fredagkväll med att köra raggen med polarna skvelandes allsång ut genom rutorna i någon av föräldrarnas stackars bil. Då man blev på topp bara av att höra "think about the way" med Ice MC, och en 7,0:as cider från bolaget blev som grädden på moset.... tänk på de dagarna! Så här fem år senare skulle man bli kallad patetisk om man gjorde nåt utav ovanstående. Idag kollar man på tråkiga familjeprogram och utövar så kallt "fredagsmys" i slutet av veckan, jag skulle vilja påpeka att det är lika patetiskt som nåt annat. Jag blir bedrövad - bedrövad över att mitt fredagsnöje denna vecka kommer att vara min häst i transporten fram och tillbaks till näsvik. Inte för att det är en tråkig syssla, men på en fredagkväll!? MEN, jag tror det är det här som kallas att bli vuxen.... jag stretar emot, jag vill inte! Kanske får jag göra min egna gyllene mellanväg, spela "think about the way" för A på vägen till Näsvik...

Är i färd med att tillaga kvällens middag, det blir pasta Penne med skinka, svamp, ärtor och morötter. Gött! :) Ett recept som du hittar på Billiga veckan på www.ica.se
 


Efter det blir det Nodo i goda vänners lag, och jag tror minsann att gastrisk Camilla ska lyxa med lite fika... ni vet riktigt fika - kanske lite Strawberry Cheesecake!

Jag kan gladeligen meddela att nu har fröken Holmgren passerat en viktnedgång på totalt-30,1 kg! Fantastiska känsla... Mer än hälften är gjort! tjohoooo! Det ska firas med stall, en Assar och en ordentlig promenad i vårvädret! Vi ses mina vänner.

Just det! Sitter och funderar på vad man ska göra på kvällen när man är i Stockholm. Jag kan inte säga att jag är så bevandrad i storstaden så jag mottager tacksamt förslag på vad man kan hitta på... typ gärna på kvällen :)

Satan!! så kul det var på vårsittningen i helgen! Jag är helnöjd för sällskapet, maten, underhållningen och männen höll definitivt måttet. Det blev riktigt lyckat. Sen toppades kvällen med pyjamasparty hos Duvan, det var välbehövligt och det kändes lite som förr i tiden :) Det enda som får ett minus i kanten är att J inte kunde komma, men jag ska se till att ta igen det med qualitytime!

Jädrat Lyllos mamsen som sitter i en bil på väg mot världsmästaren Edward Gal as we speak! Hade ju inte gått av för hackor - meeen jag är bättre än så, jag säger HA det superkul mamsen och lärd dig så mycket som det går och kom hem och lär oss rida ännu bättre! :D

Morgonens vägning hade efter några kassa dagar äntligen ett positivt resultat. Jag hade gått ner ett halvt kilo av de 1,5 kilo som jag gått upp de senaste dagarna. Troligtvis har jag lingonvecka utan att det märks. Så jag hade nog dragit på mig en riktigt stor mängd vätska. Men som sagt, ner ett halvt kilo!

Jag testade även på nåt mycket märkligt igår - jag fick nämligen min första dumping!

"Måltidsrelaterade besvär hos patienter som genomgått operation av magsäcken eller så kallad vagotomi. Dumpingbesvär anses bero på att magsäcken tömmer sig alltför hastigt, varvid tunntarmen överbelastas. Besvären kan komma genast efter måltiden (tidig dumping) eller l - 2 timmar senare (sen dumping). Fyllnadskänsla, illamående, uppkastningar, hjärtklappning och svaghetskänsla är vanliga symtom. Besvären kan lindras med lämplig diet." (www.gastrolab.net)

Jag började må sjukt illa och ville bara kräkas, vilket också är i princip omöjligt. Jag la mig på soffan en stund och somnade och efter två timmar så var jag som vanligt igen. Men FI FAN!(ursäkta språket) så illa jag mådde, det gör man gärna inte om! :S Men nu vet jag ju i alla fall hur det känns!

Sen var det ju håret då... kanske skulle satsa på nåt i stil med det här:



Men om du där ute har nåt förslag vad man skulle kunna göra med ett långt hår, så tveka inte att säga till! Jag tar gladeligen emot förslag :D

Nu, MAT!

Efter ett ganska hårt ridpass i söndags så har jag haft träningsvärk i min gamla kropp. Främst beror det nog på att jag inte tagit i med musklerna särskilt hårt sedan typ Gud vet när! Detta resulterade i en viktuppgång på nästan ett kilo. Så det kilo jag hade gått ner i söndags är nu helt väck!
Men nojjan satte ju in, som ett brev på posten. Jag inser nog inte hur många kilo jag har gått ner och när folk kommenterar att de tycker att jag har blivit "smal" så blir jag givetvis jätteglad!

Men jag förstår samtidigt inte riktigt vad de menar. I mina ögon ser jag likadan ut som jag gjorde för 2,5 månad sen. Ja det är bara två och en halv månad se jag var 28 kilo tyngre. Alla som jag pratade med innan operationen sa att man kunde få lite skev självbild och att det kunde ta ett tag innan huvudet hann ikapp kroppen. Jag trodde så klart att jag var superwoman och slog bort tanken helt och hållet. Nu måste jag dock erkänna att den är väldigt skev, min självbild alltså. Jag får försöka jobba på den tror jag och ta en dag i taget, de kilo som försvinner, de försvinner och resten får jag väl slita bort själv då. Slutsatsen idag är att själva mten och viktnedgången är inte största problemet efter en gastric bypass, det är utan tvekan huvudet, och psyket.

Jag är vekligen i behov av att sälja av mig lite mojs som jag aldrig använder. För det första så skulle jag vilja sälja min bil.... den gamla. Tänkte man kan ju alltid lägga ut den på blocket och få nån krona även om den inte vill rulla. Sen har jag fyra st sommardäck som jag borde kränga och inte minst all den outnyttjade kurslitteratur som står där på övervåningen och dammar.... kanske skulle man ta ett krafttag för försäljning av saker som inte används ikväll. Nån annan kanske kan ha skojjigare med det än vad jag har just nu! :) Så vet du nån som är i desperat behov att att köpa något så kan du väl säga till ;)

Jag är för en gångs skull i tid innan skolan, mycket, mycket ovanligt. Jag har just nu i skrivande stund 18 minuter tillgodo innan jag måste åka. Halvdag på skolan idag sen ska jag hem och kajka runt på Assar! :)
Nåja, jag åker väl då! 

 

Jag vill bara passa på att säga grattis till alla de duktiga dressyrtjejer som tävlat i helgen. Många fina individuella insatser, en andraplats med Div 2 laget och inte minst seger i omgång två för Div 1 laget! Man blir så stolt över alla duktiga PRK:are! Bra jobbat!  



Bilden kommer från Piteå Tidningens reportage som publicerades förra veckan, gå in på http://www.pitea-tidningen.se/nYhEtEr/ArTiKeL.aspx?aRtIcLeId=6075649 för att läsa mer.

Det var grymt trevligt igår, men nog känner man sig lite seg efter en kväll på stan. Det är ju nästan så att man kan ju börja tro att jag är typ 90 år gammal! Dålig rygg och orkar inte med en utekväll på krogen som för övrigt slutade så tidigt som kl 02.00.... Jag unnade mig ett glas vin, det var inte dåligt!

Idag har det ju varit fantastisk varmt och jag skulle verkligen ljuga om jag sa att hormonerna inte flödar som svampen på hösten. Jag känner mig fantastisk på insidan. Ibland känns det nästan som att det är en musikal i mitt huvud, ni vet jag kommer på mig att gå omkring och sjunga!!?? But why!?
Vågen gjorde det inte sämre heller, utan visade en total viktminskning på -28,8 och det är inte dåligt för nu är det nära till 30!! :) Alltså, det gör så jävulskt mycket, jag kände mig verkligen som en pingla igår!

 

Jag och I drog en sväng på stan idag och jag skulle inte handla något, MEN jag hittade såklart lite smått och gott. I alla fall ett par svarta jeanstights i , ja lite dyrare prisklass än vad jag hade tänkt. Men vad tusan, man måste ju ha byxor, annars får man ju gå med rumpan bar ;)
Sen hade de som vanligt smyckesrea på Ur och penn och hittade mig ett par örhängesgodingar till kvällen.

 

Vi ses på Challange ikväll då! :)

HAde gått upp 4 hg igen! Fattar inte vad jag gör för fel....allas äger att jag får muskler och skit och att kroppen formar om sig. Jag hoppas då verkligen det! Annars vete tusan! .... Jag vill i mina stövlar!



Ps. Jag håller tummar och tår för alla som är och tävlar i Luleå idag. Good Luck! :)