Jag vill bara passa på att säga också attt man inte ska misströsta det man har. Ibland gör man ju det och det är ju ganska normalt. Men jag ska sluta göra det, det finns så mycket man verkligen inte vill ha, jag ska bara vara lite mer tacksam! Jag misströstar över A ibland, men nog finns det saker som är värre, jag älskar mitt djur, och det tror jag man tar sig långt på. Efter Gunnar så trodde jag att det där tomrummet han lämnade efter sig aldrig skulle kunna fyllas igen, min ögonsten, min bästa kompis. Men med lite tid och lite fundering kan jag se lite klarare nu, tomrummet efter honom kommer aldrig tt kunna ersättas, men man är kapabel att älska mer än en individ här i världen. Alla känslor har makat på sig nu, och nu ryms även Assar i hjärtat. Min kompis, det bästa som finns!