Efter ett ganska hårt ridpass i söndags så har jag haft träningsvärk i min gamla kropp. Främst beror det nog på att jag inte tagit i med musklerna särskilt hårt sedan typ Gud vet när! Detta resulterade i en viktuppgång på nästan ett kilo. Så det kilo jag hade gått ner i söndags är nu helt väck!
Men nojjan satte ju in, som ett brev på posten. Jag inser nog inte hur många kilo jag har gått ner och när folk kommenterar att de tycker att jag har blivit "smal" så blir jag givetvis jätteglad!

Men jag förstår samtidigt inte riktigt vad de menar. I mina ögon ser jag likadan ut som jag gjorde för 2,5 månad sen. Ja det är bara två och en halv månad se jag var 28 kilo tyngre. Alla som jag pratade med innan operationen sa att man kunde få lite skev självbild och att det kunde ta ett tag innan huvudet hann ikapp kroppen. Jag trodde så klart att jag var superwoman och slog bort tanken helt och hållet. Nu måste jag dock erkänna att den är väldigt skev, min självbild alltså. Jag får försöka jobba på den tror jag och ta en dag i taget, de kilo som försvinner, de försvinner och resten får jag väl slita bort själv då. Slutsatsen idag är att själva mten och viktnedgången är inte största problemet efter en gastric bypass, det är utan tvekan huvudet, och psyket.