Jag halkade och vred knät ur led idag, så nu är det jävulst synd om mig. Jag kan inte gå och det känns ju lite drygt. Knät värker så illa och svullnaden har börjat göra sig påminnd! Nu ska jag, bara för att plåga mig själv på grund av fallet släpa mig till skolan imorgon, med eller utan forbollsknä! Det som inte dödar, härdar. Låg dessutom kvar och svor på backen ett bra tag efter min graciösa ramling, skänker lite tankar till Malin som fick lida för min adrenalinchock! Sorry Malin, du är en bra vän! Nu återstår väl bara rehabilitering av min stackars knäsena.



Ballknee
/Camilla