Sitter på golvet på mina 28 kvadrat och lyssnar på Ray LaMontagne och funderar över livet. Ibland är man lyckligt lottad att få träffa människor som ser rakt genom märg och ben. De är få, och det kan i vissa fall kännas obehagligt, man står där helt naken och blottad. Men ändå skönt att verbalt slippa prata, att bara kunna vara och ändå bli sedd för den man är. Jag hoppas att jag kan fylla mina dagar med fler sådana människor och färre av de som bara snor åt sig energi som egentligen inte är deras. Det sägs att ögoen speglar själen, det syns när det är äkta, tänk på det!